Nella Is Here

Hej alla!!!
För en gångs skull vill jag bara smällta in i mängden.
Är så tröt på allt det här.
Att folk ska gå på och gnälla.
Som klagar på hur jag ser ut och klär mej.
Men till er säger ja fuck off.
Det är mitt liv inte ditt eller hur?
Är så tröt på att alla ska klaga på mej.
Jag är inte emo, jag är inte fjortis och jag e inget du säger.
Så länge du inte säger att jag e mej själv.
För i så fall har du hellt rätt.

Men jag är så tröt på att alla går på mej bara för att jag inte e som alla andra, bara för att jag går i en mindre klass så har du ingen rätt att gå på mej.
Bara för att jag vågar vara den jag är, istället för att gömma mej bakom en massor av smink, dyra kläder och inte vågar stå för vem ja är.

Tack vare alla ytliga jävla folk och alla jävla ryckten som går har jag inte ens fått en chans att vissa vem jag är.
Alla har dömt mej direktoch jag har mått piss tack vare det.
Men någon gång får man nog.
En person kan inte ta hur mycket som hälst.
Och det vet jag, det har jag fått lära mej.

Men även folk som inte är som du har ett hjärta, har känslor, kan känna smärta och hat.
Men det ni får se är en person som du tycker är konstig.
Men om du skulle ge den personen en chans, om du skulle lära just den där personen skulle du förstå att även om man inte klär sej som dej eller beter som dej så är ni endå rätt lika.
Ni har båda ett hjärta och ni kan båda känna kärlek, hat och sorg.
Men i dena värld så är det inte måga som ger sånna personer en chans.

Tack vare att jag inte är som alla så går folk på mej, hotar mej, kallar mej saker, går bakom min rygg och det händer även att jag får en del slag och sparkar. Jag får så jävla mycket skit bara för att jag vågar vara mej själv.
Dom som gör allt sånt här tycker jag borde få byta liv med mej eller någon annan som sitter i samma sits som jag i en dag eller flera så får vi se hur dom mår sen efter det. Troligt vis inte så bra. Jag tycker som skulle få känna hur det känns att alla snackar skit om en, hur det känns att aldrig få en ordentlig start, hur det känns att alla blänger på en och hur det känns att inte inte våga prata med någon.

Jag vet hur det känns. Och jag vet hur långt det kan gå.
Det ni kallar EMO e såna som vågar sticka ut som alla andra går på.
Men vad e det som gör folk till EMO:s?
Ska vi ta mej till exempel, Vad e det som gör mej till ``EMO´´? Är det för att jag har svart hår? Är det för att jag har håll i läppen? Är det för att jag klär mej i mörka kläder?Är det för att jag bara andvänder maskara och kajal?  Är det för att jag inte är som du?

Någon som kan svara på det?
För jag vill gärna ha svar på det, efter som alla kallar mej emo. 
Jag kan inte vara ``emo´´ för man kan inte vara emo.

Är så tröt på att alla kallar mej emo. För jag e inget emo.
Så sluta kalla mej det, SNÄLLA!!!!!!!!!!

Hoppas jag har fått min åsikt  klar!

Och jag hoppas jag får svar på min fråga.

Men nu vill jag även ta några rader till att berätta att det finns facktiskt visa personer som vågar ta steget och skita i alla ryckten och som skiter i va folk säger och vågar gå fram och ge än en chans. Dessa personer betyder mycket för än och dom har ett stort hjärta, ett stort mod och dom borde vara mycket stolta med sej själva.
Dessa personer kallas i vissa fall hjältar och även sanna vänner.
Dessa personer ska man ta hand om, för det tar hårt på hjärtat att förlora en av dessa. Dessa personer e värda mer än alla pengar och alla diamanter och juveler i hella världen.
Men kan inte sätta ett pris på sanna vänner. Och man måste ta hand om dom.

Fast en sådan vänn måste acceptera dej för den du är. Även fast det är något de inte gillar me denna person.

Fast man måste vara försiktig med va men säger, att ljuga kan förstöra en hell vänskap.
Och det på värkar inte bara dej och din vänn utom dom omkring er.
Även fast man inte visar det så vet men innerst inne att man saknar varandra.

Jag kan säga att jag gjort ett av mitt livs största miss tag.
Jag ljög för min bästa vän och jag sa saker som jag inte mena.
Men dena person acceptera inte mej som jag var, dena person ville att jag skulle ändra på en sak men det var inte så lätt. Men det viste inte den. Men jag tyckte innerst inne att dena person bara kunde acceptera deta. För det på värka inte den. Och ja kan säga förlåt  för att jag ljög. Saknar dena person väldigt mycket. Men jag önska bara att dena person kunnde acceptera mej för den jag är och inte gnälla på mej för det. Jag vet att det är dumt och att man inte ska hålla på med sånt men det är inte så lätt att sluta. Hoppas du för står. Men som sagt det är nog något jag kommer ångra i hella mitt liv om det inte löser sej. Men som sagt att börja bråka med dena person var mitt livs största mistag och jag saknar dena person väldigt mycket.


Hoppas att ni tar vara på alla era vänner och inte gör samma misstag som jag gorde. </3


//Nella